Plötsligt en rörelse; en fågel som lyfte.
Jag kunde inte höra ett ljud, såg bara hur den piskade med vingspetsarna mot ytan,
kom fri, lyfte snett uppåt:
och det skedde plötsligt, och så lätt, så tyngdlöst.
Jag såg hur den lyfte och steg och steg upp mot dimmans grå tak och försvann.
Och inte ett enda ljud hade jag hört.
Ja, tänker han: snart vet vi. Men när vi vet, så vet vi fortfarande inte. Om vi lyckas – om han lyckas – då är allting uppbrutet. Vi rubbar en balans, och vet inte vart vi far. Vi offrar vår världs balans. Det kanske är fel form av offer.
